Vid hemkomsten promenerade en del av oss till ett festtält i närheten av hotellet. Festen var dock slut för kvällen.

Konserten blev mycket lyckad, en av de bästa vi någonsin gjort. Publiken var helnöjd och ibland förstummad, speciellt efter Göran Larssons Arturo-break i Night in Tunisia, och lockade oss till två extranummer med sina applåder.

Efter konserten fick vi transport upp på berget till skytteföreningens paviljong där förtäring var uppdukad och vi lät oss väl smaka. Kvällen utvecklades till en sångduell mellan värdar och gäster som värdarna vann med uddamålet, även om Claes Tilly och Michael Roos gjorde vad de kunde genom att dansa och sjunga tyska visor, bl a 'Tyrolerhatt' och 'Ein Prosit'.
Vid 2-tiden var åter på hotellet.

  Konserten var emellertid ännu en gång mycket lyckad ocn Göran Larsson rev ner om möjligt ännu större applåder med sitt numera bevingade break och landshövdingen och alla övriga i publiken svängde med i låtarna. Så långt hade vädret varit helt underbart så vi tyckte det skulle passa med 'On a Clear Day' som avslutningnummer, men som om högre makter kände sig hotade av storbandets framträdande började det mitt under låten att blåsa något alldeles förskräckligt, rena orkanen som drog fram genom slottsparken. Vi kunde dock avsluta stycket och packa ihop våra saker.

Därefter var det brassgruppens tur att under Claes Tillys ledning framföra sitt konsertprogram vilket började mycket lovande med en komposition av Michael Roos. Det uppskattades av publiken men sedan öppnade sig himlen och regnet öste ner. De flesta i publiken försvann som i ett slag men en tapper skara äntrade scenen och intog nya positioner bakom orkestern som tappert spelade vidare och genomförde en lysande konsert. Även om applådåskorna var mäktiga så var det ändå ur det riktiga åskvädret som blixten slog ner och strax frambringade brandkårens sirénfanfar.
Det blev ett längre uppehåll i programmet men sedan kunde symfoniorkestern börja endast ca 40 min försenade och inledde med Prokofjews 'Peter och vargen' följt av ett solo för violoncell. Kvällens huvudnummer var "Tavlor från en Utställning" av Modest Moussorgsky där vår brassgrupp hade något av en huvudroll och också gjorde mycket bra ifrån sig. Kvällen avslutades med ett mäktigt fyrverkeri.

Vid båtresans slut vidtog en längre promenad upp till högsta toppen där borgen Dilsberg ligger och från dess torn har man en omättligt vacker utsikt. På värdshuset blev vi trakterade med passerad grönsakssoppa, kyckling och jordgubbar, rena delikatesserna.
I borgens huvudbyggnad som reparerats grundligt har inretts ett kulturcentrum där musikanter, målare och författare kan vistas på stipendium under några veckor. Det har Adam, elev vid musikskolan, gjort denna sommar.
Med bussen for vi sedan till Haubtbahnhof i Heidelberg för att sedan på egen hand ströva omkring i turistmetropolen som vimlar av folk av alla de slag och inte heller saknas gatumusikanter och gycklare. Vi hittade en krog som gick i musikens tecken, åtminstone vad inredningen beträffar för där hängde musikinstrument av allahanda slag från taket, fiollampor, trumpeter, basuner och tubor.
Vi hade fått goda råd och förmaningar att inte missa sista bussen till Hockenheim som enligt uppgift skulle avgå kl 21.16 så vi började vår promenad tillbaka i god tid för att hinna till station före 21. Där väntade vi på linjebussen länge och väl tills Bertil Holmström kom på den ljusa idén att titta på tidtabellen. Sista bussen skulle mycket riktigt avgå kl 21.16 men inte på söndagar så det blev att stuva in 25 pers i 6 taxibilar och susa fram på autobahn i 150 km/t och på led svänga upp framför hotellet. Alla kom hem välbehållna.

Brasskvintetten underhöll oss med god och välspelad musik och fick nu ett verkligt tillfälle att visa Gerhard, symfoniorkesterns dirigent, hur duktiga de är.

Som avslutning på kvällen fick vi höra lite improviserad underhållning i form av jazzstandards framförda av en tillfälligt hopsatt sextett bestående av kompande Janne Hammarlund, Jonas Gullman och Örjan Lindgren samt blåsande Göran Larsson, Benny Walldner och Göran Hovlund. Mot slutet utökades sextetten med Michael Roos och Kjell Augustsson gjorde också ett bejublat framträdande både som sångare och klarinettist.